Min blogg handlar inte om bantning, min blogg handlar inte om pengar, inte heller om märken, inte heller om en vanlig tjej som vill bli en stor bloggerska en dag. Min blogg handlar inte om mitt privata liv, eller min vikt, inte om mitt utseende, knappt om mig själv som person.
Min blogg handlar inte om perfektion, inte heller om bekreftelse om att jag är tjock,smal,ful eller snygg, inte om mina vänner eller familj, inte om någon jag vill vara eller försöker vara, inte om mig som offer för att jag har dyselexi, inte om mig som är elak eller snäll, inte om osäkerhet eller självsäkerheten inom mig.

Den handlar om mig, den delen av mig som älskar att utrycka sina åsikter och känslor i texter. Den handlar om den delen av mig som många av mina vänner aldrig skulle förstå sig på, aldrig skulle fatta. Jag har aldrig velat framstå som någonting som alla andra redan är! Jag är något helt annat, något nytt, något som blogg världen behöver.

Jag vill faktiskt i detta sammanhang påstå att jag är mycket interligent. Jag vet vad jag kan och vad jag inte kan. Jag vet vad jag är duktigt på, och jag vet att det är att skriva. Bara för att jag inte kan matte betyder det inte att jag inte är interligen, det bevisar bara mina svegheter och styrkor ännu tydligare. Det får mig att förstå hur bra jag är på nästan allt annat jag gör. Man måste också falla platt på jorden ibland för att verkligen få fötterna stabilt på jorden återigen.

Om man aldrig misslyckas, hur vet man då när man verkligen lyckas?