Hemma men inte hemma.

Det känns så sjukt konstigt att resa från Kiruna till Stockholm på bara 1.5h. Det känns som att vi rest en så kort bit, som att Kiruna ligger vid Upplandsväsby fast vi egentligen rest över 100mil. Väldigt luddigt men ni som någon gång har rest förstår känslan. Jag hade verkligen 0 hemlängtan igår och fick separationsångest på flyget när jag såg världens finaste stad sakta försvinna bort genom flygplansrutan.
 
Usch ångesten kommer tillbaka ju närmare hem jag kommer. Nyår, saker efter nyår som att behöva jobba igen. Inte för att jag inte älskar mitt jobb, men för att det är så skönt att vara ledig. Jag måste börja planera saker väldigt långt i förväg, vilket såklart orsakar mycket ångest. Jag är en sån som konstant oroar mig för allt som kan gå fel, för att behöva sova borta eller för att något ska hända mig, för att jag inte ska ha kul osv. Jag vet inte varför men av någon anledning har jag så svårt att sova borta. Jag vill helst komma hem men när vi bor som vi gör så är de ett stort problem för mig att gå ut tillexempel. Jag kan sova hos vänner men gör de helst inte. Detta har ingenting med dem att göra. Jag älskar mina vänner och deras familjer är verkligen helt underbara, vilket såklart också kan göra det lättare att faktiskt sova borta när jag väl måste, men helst av allt somnar jag hemma i min säng. Någon därute kanske förstår mig och mina konstiga ångest besvär, många kanske inte gör det. 
 
Herregud. borde inte blogga såhär sent allt blir en enda röra och tankarna bara flyger iväg och in på helt irrelevanta saker därför sätter jag punkt här, godnatt. 

Kommentarer



Namn:
Spara uppgifter?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0