Jag läste just ett inlägg på Nadjas blogg som jag följer varje dag. Hennes blogg handlar om att hon är en ung mamma och hennes liv som ung mamma helt enkelt. Och jag verkligen älskar hennes blogg och nu tycker jag att hon har skrivit ett väldigt bra inlägg ni ska läsa. Där hon skriver om att unga flickor i min ålder mejlar henne och skriver att dom själva gärna skulle vilja ha barn ja tänkte jag skulle lägg upp en del avde så ni kan läsa lite och sedan läsa på hennes blogg :D. Hon skrev följande :

Sen den dagen jag var med på TV och visade upp mitt liv som mamma till svenska folket så har jag fått väldigt mycket mail från unga tjejer. Flickor som nyligen fyllt 13-14 år, flickor som precis påbörjat en lång resa i sitt liv. När de tjejerna skriver till mig och säger att de planerar barn blir jag fullkomligt panikslagen, varför vill de skaffa barn NU?

Jag är själv en såkallad "ung" mamma, så vissa av er därute tycker säkert att jag sänder ut lite dubbelmoral. Men då får det vara så, jag hoppas att ni förstår mig ändå. Jag vill bara tala om för er flickor att ni inte vet vad ni talar om i den åldern, ni vet inte mycket om barn. För man har precis själv gått från att vara barn till tonåring. När jag fick reda på att jag var gravid i v.23 så visste jag inte mycket, jag har aldrig varit en tjej som varit sådär otroligt barnkär. Det klart att jag tyckte att barn var gulliga och så, men inte så värst mycket mer. Jag förstod inte hur jag skulle förstå när min lilla bebis skulle äta, eller när min bebis ville sova o.sv. Jag hade ingen aning just då! Det har säkert ingen mor, vare sig man är 15 eller 35. Men när man är 15 år så ska man inte veta sådant, man ska istället veta vilka kläder som är inne, smink, o.sv. Inte när ett barn ska matas, rapas, bytas på eller sova.

Jag vill och kommer aldrig säga till någon tjej att hon ska skaffa barn. Det är det sista jag vill göra, för jag tycker att det är sjukt. Barn är inga dockor, det är egna små individer, med egna viljor. De är inte lätt att vara, det är allt annat än lätt. Tiden då bebisen är liten och till mesta del sover om man har tur, det är en lätt match. Men när barnet blir stor och börjar bli envis då är det inte lätt, det är då den svåra biten börjar. U-P-P-F-O-S-T-R-A-N. Jag vet inte hur många gånger jag har fråga mig själv hur fan jag kan vara så värdelös?! Jag vet inte hur många gånger jag har varit tvungen att stänga in mig på toan och gråta för att jag blir så frustrerad på allt. Jag vill så gärna lyckas, med det där svåra. Men ibland måste jag verkligen försöka inse att jag inte är en gudinna som klarar allt. Och de gånger, när jag känt mig sådär värdelös då undrar jag verkligen varför andra flickor i min ålder och yngre vill skaffa barn? Jag skulle ibland vilja spela in min dag på riktigt och verkligen visa upp det "verkliga" livet för er, för det är ingen dans på rosor vissa dagar.

En sak till som jag lagt märke till i mailen är att de flesta flickor som skriver till mig redan är gravida men inte vågar tala om för sina föräldrar. Hur ska det då gå? Ska man gå och vänta till v.40 tills barnet ska födas, eller vad var det som var tänkt? .......

Väldigt bra skrivet Nadja och jag hoppas ni går in på hennes blogg och läser fortsätningen!