Flammande kärlek.

Kärleken enligt mig är inte att vara tillsammans med någon en vecka eller att bli kär i någon på en dag. Jag tror inte heller på kärlek vid första ögonkastet, för hur kan man bli kär i någon man inte vet något om ? Eller inte känner den överhuvudtaget?

Så är det inte riktigt nu, i dagens samhälle. Ena dagen kan man vara kär i en kille eller tjej som dom påstår att älska, men dagen efter göra slut med honom/henne. 

För mig funkar det inte alls så, faktum är att jag inte upplevt den flammande kärleken. Men för mig måste det vara seriöst, inte något en dags förhållande och sen springer man till nästa person på listan.

Man ska inte vara tillsammans med någon bara för att vara det, de kanske till och med sårar den personen man var tillsammans med innan. Har du någonsin tänkt på hur kär den killen eller tjejen kan varit i dig? Det kan såra någon riktigt rejält när man går till nästa och sedan nästa igen.

Jag tänker ofta att det är tur att jag inte är kär eftersom jag har massa vänner som blivit väldigt ledsna när lågan väl slocknar. Så jag undrar verkligen om det är värt risken att bli tillsammans med någon och sedan ha jätte svårt att komma över personen?  

Sen vill man ju inte bli rankad som det galna exet som snokar runt på sin ex – pojkväns facebook för att se om det finns någon ny med i bilden. Tro mig när jag säger att jag har många vänner som råkat ut för att bli det galna exet fast dom har ny pojkvän.

Det beror antagligen på att dom inte riktigt kommit över killen trotts att dom älskar pojkvännen som dom är tillsammans med nu finns fortfarande känslorna kvar, den lilla lågan som inte hunnit slockna.  

Och jag tror verkligen att den lilla lågan för någon man varit tillsammans med länge alltid kommer finnas kvar på något sätt. Om det kommer vara så svårt att komma över en gammal kille hur ska man då kunna älska någon ny på samma sätt?

Jag tycker verkligen att hela kärleken verkar ganska meningslös tills man finner den rätta och då kan man ha gått igenom många pojkvänner, dåliga och bra förhållanden. Hur ska man då orka vänta på den rätta? Kanske kommer han ridande på en vitt ponny efter vi letat klart och inte orkar mera, efter vi slutat försöka. Om det skulle hända kanske inte kärlek är så värdelöst ändå, men det ända problemet är att det är ganska orealistiskt.

Men något liknande som att möta ”den rätta” i parken komma gåendes med ett koppel i ena hand och en tidning eller en skolbok i andra handen. Och man får känslan av att det är han. Anledningen att jag också skrev skolbok är för att man skulle ju kunna hitta den rätta redan som tonåring, då är man riktigt lyckligt lottad.

Det finns många fördelar och nackdelar. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad jag egentligen tycker om kärlek. Jag finner så mycket olika åsikter vad det gäller kärlek. Men om jag funderar så tror jag nog att man måste uppleva riktig kärlek för att förstå sig på det på riktigt.